hatar det
har du känt den där känslan, du aldrig begriper dig på? den är varken bra eller dålig, den kan få dig och gråta, den kan få dig och le.
Du kan tänka på de som varit bra, på det som varit dåligt men kan inte dela med dig av den för du vet egentligen inte hur de är eller vad du tänker.
När du känner dig som sämst kommer allt de dåliga upp, alla minnen som du varit med dig sprider sig i dina tankar och tar över allt som om det vore en mardröm, man vill inget annat än och slänga sig i någons famn och skrika och låta tårarna rinna tills dom tar slut. Jag är trött på att jämt och ständigt ha något och gå och tänka på som jag egentligen inte borde tänka på, men som alltid varit tanken jag haft när jag vaknar eller när jag ska sova, eller om jag är ensam eller om de finns fler som alltid tänker desamma. Jag vet att jag inte är ensam om allt, och det känns så himla bra att dela med mig och få höra desamma av någon annans åsikter som verkligen förstår. Alla lever vi ett orättvist liv, och ingen är problem fri, men ibland önskar jag att jag var som någon annan, inte som den jag är.
Jag saknar något jag aldrig haft, och hoppas på att jag någon gång kommer få.
Jag saknar värmen jag fick ibland, när jag var som minst när jag ingenting förstod och bara gick runt och log. Men nu när jag verkligen förstår önska jag att jag inte gjorde det, att jag var lika tom i huvudet som då.. Men livet går vidare, och desstu äldre jag blir desstu mera förstår jag, livet är ingenting man vänjer sig vid och leva, de kommer nya problem när man minst anar det. Det går inte och kämpa själv, det går inte och tänka negativt hela tiden.
Jag är glad över att jag har dom jag har, som förstår mig och gör så gott dom kan.
Jag hatar att jag saknar dig, när jag egentligen inte borde
Jag hatar att det blev dom de blev, fasten det var bäst så
Jag hatar att jag vet att de du gjort var fel, men att jag insett de så sent
Jag hatar att jag föll i din fälla, när de ändå känns rätt
Jag hatar att jag lämnade dig, fasten jag gjorde rätt
Jag hatar att jag älskar dig.
Du kan tänka på de som varit bra, på det som varit dåligt men kan inte dela med dig av den för du vet egentligen inte hur de är eller vad du tänker.
När du känner dig som sämst kommer allt de dåliga upp, alla minnen som du varit med dig sprider sig i dina tankar och tar över allt som om det vore en mardröm, man vill inget annat än och slänga sig i någons famn och skrika och låta tårarna rinna tills dom tar slut. Jag är trött på att jämt och ständigt ha något och gå och tänka på som jag egentligen inte borde tänka på, men som alltid varit tanken jag haft när jag vaknar eller när jag ska sova, eller om jag är ensam eller om de finns fler som alltid tänker desamma. Jag vet att jag inte är ensam om allt, och det känns så himla bra att dela med mig och få höra desamma av någon annans åsikter som verkligen förstår. Alla lever vi ett orättvist liv, och ingen är problem fri, men ibland önskar jag att jag var som någon annan, inte som den jag är.
Jag saknar något jag aldrig haft, och hoppas på att jag någon gång kommer få.
Jag saknar värmen jag fick ibland, när jag var som minst när jag ingenting förstod och bara gick runt och log. Men nu när jag verkligen förstår önska jag att jag inte gjorde det, att jag var lika tom i huvudet som då.. Men livet går vidare, och desstu äldre jag blir desstu mera förstår jag, livet är ingenting man vänjer sig vid och leva, de kommer nya problem när man minst anar det. Det går inte och kämpa själv, det går inte och tänka negativt hela tiden.
Jag är glad över att jag har dom jag har, som förstår mig och gör så gott dom kan.
Jag hatar att jag saknar dig, när jag egentligen inte borde
Jag hatar att det blev dom de blev, fasten det var bäst så
Jag hatar att jag vet att de du gjort var fel, men att jag insett de så sent
Jag hatar att jag föll i din fälla, när de ändå känns rätt
Jag hatar att jag lämnade dig, fasten jag gjorde rätt
Jag hatar att jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
